Från en svunnen tid

Som jag ju berättat är jag och min sambo väldigt intresserad av inredning. Vi är båda två väldigt svaga för just 40-, 50- och 60-talen i Sverige, Norge och Danmark – den Nordiska Stilen, med mycket märk och tung teak, mjuka pastellfärger och funktionella detaljer. Det fanns en självklarhet i den tidens design som jag kan sakna idag.

Sigvard Bernadotte
Sigvard Bernadotte

Sigvard Bernadotte skapade tillsammans med danska Acton Bjørn en hel väldig massa vackra saker. Ni minns väl Margaretha-skålen, den räfflade gräddkannan i silver? Och visste ni att det var han som ritade virrvarr-mönstret som alla köksbänkar skulle ha i slutet på 50-talet och början av 60-talet? Undrar om Prins Carl Philip kommer att kunna nå upp till hans höjder rent estetiskt?

Jag hittade en artikel om några som verkligen levt ut sin retordröm. Riktigt såhär tidsstyrda är inte vi i vårt hem, vi blandar olika stilar och åldrar på våra saker. Det känns mer som oss. Men de har gjort det väldigt fint!

Jag undrar om vi kommer att titta på tillbaka på dagens design och tänka lika höga tankar om den om 50 år? Men det är kanske med design som med allt annat idag – det görs alldeles för mycket för att man ska lägga märke till det!
Det görs för mycket musik för att man ska komma ihåg det man hört, och man kan alltid klicka vidare till nästa låt om man inte är nöjd med det man hör. Och det är snudd på omöjligt att komma fram som artist, om man inte, likt en amerikansk presidentkandidat har en väldig massa pengar som backar upp en. Och tyvärr så är det lyssnaren som blir lidande, öronen tröttnar. Och varför lyssna på en tråkig låt och slösa tid på det när du kan hoppa till nästa? Eller nästa eller nästa…

Precis så kanske det fungerar med ögonen – de tröttnar på all design och innovation omkring oss. Eller rättare sagt inte längre ser designen, det är för mycket annat som tävlar om ens uppmärksamhet. Och snabbare ska det gå!

Det finns något väldigt sjukt i det här. Att det ska gå snabbare och snabbare och att Slit och Släng blivit orden för dagen. Jag trodde vi hade lärt oss efter 80-talets spenderarkalas att det inte håller att bränna pengar på prylar utan eftertanke. Men det verkar som om vi inte är skapta för att lära oss sådant.

Eller så beror det på att de stora innovationernas tid är förbi och allt vi ser är efterapningar. Och vi blir mer och mer blasé. Been there, done that, bought the t-shirt. Det är väldigt sorgligt om det är så det har blivit till sist. Där har vi ett ämne för kommande historieforskare – när mänskligheten skämde bort sig själv till den grad att inget längre var intressant.

Men jag vägrar tro att det är så, jag väljer att se det mer som en svacka. Förr eller senare så hittas ett nytt formgrepp som vänder upp och ner på allt. Eller så har det redan hänt men vi missade det för vi hade precis bytt kanal.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *